höjer rösten ut över fjärden
där jag står under valvets vrede
rop emot kaskader av hav
sveps i segelduk och sänks
från dånet
kliver jag
bakom en klippa
finner innerskreva
med trift och andlöshet
nu kupar sig tiden
en darrning
befruktar blomman
ur stekelsurr
jag rörs av luftpust
till stilla ja
alltmedan stormen där bortom
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar