en sista pusselbit
och hela bilden föll ihop
som i ett sandtagsras
när inget fäste fanns
och fötters lek i branten
bara trampade nedförsbacke
då när kvällningen
lagt sig till rätta
med blod mot västerhorisont
som bergen tog till sig
och gömde i jorden
var det då
du låtsades som om ingenting alls
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar